I'm gonna cross that line for you.
Kategori: Allmänt
Hej allihopa!, jaha då var jag troförlovad nu då, det är mycket som har hänt på sista tiden jag ska berätta. Det finns en kille som bor i samma stad som jag och vi har träffats i fem år till och från men aldrig riktigt haft någonting seriöst.
Vi testade för ca två år sen att dejta varandra och försöka ta det på allvar den gången, men då slutade det med att jag inte var intresserad av någonting seriöst just då så jag svek hans förtroende och började träffa någon annan, som sedan blev min pojkvän...
Efter ett förhållande med den personen som varade i prick ett år insåg jag att det inte var rätt tillfälle att ta upp kontakten med den här killen igen. När jag kollade på hans Facebook-profil såg jag att han hade hade en flickvän, de verkade lyckliga tillsammans så jag gjorde ingenting för att komma där emellan, plus att det var ju jag som förstörde för oss två sist så jag hade inte mage att höra av mig.
Jag hade även tagit bort honom som vän där, eftersom min pojkvän som jag hade var så svartsjuk av sig och jag fick nästan inte ha några killkompisar kvar, det ledde till att jag nästan inte hade NÅGRA kompisar kvar eftersom jag alltid bara ingåtts med killar för det mesta.
För två dagar sen fick jag ett telefonsamtal från ett nummer som jag inte hade på min mobil, jag svarade och förstod inte vem det var så jag spelade bara med och berättade om hur min julafton hade varit och vad jag hade gjort på sista tiden. Inte först han sa hur mycket han skulle fylla snart förstod jag vem det var, han skulle snart fylla trettio, det var killen jag hade saknat som in i helvete, jag vart helt chockad över att han ringde mig och inte var sur över huvud taget...
Klockan var ca två på natten och jag hade kommit hem från en krog jag hade varit på i någon timme med min tjejkompis och några till. Tanken var från början att jag skulle gå hem till en killkompis den kvällen efter krogen och sova tillsammans med honom, det var en kille som jag hade träffat ett tag och som jag tyckte om men han skulle snart flytta utomlands och var inte intresserad av någonting seriöst i alla fall så jag visste egentligen inte varför jag skulle gå dit...
Det hela slutade med att eftersom den här killen som ringde mig bara bodde två hus bredvid mig så gick jag dit för han sa att han ville prata. Vi pratade, allting var väldigt stelt till en början, vi hade liksom inte haft någon kontakt på över ett år. Ganska snabbt förstod jag att han hade saknat mig och ville kramas, det var också stelt men allting gick mycket bättre när vi kollade på en film som vi båda skrattade åt hela tiden.
Sen vann vi våra nätter tillbaks, vi pratade om livet, framtiden och allt man kan tänka sig. Och jag bestämde mig för att äntligen erkänna att jag alltid velat gifta mig med honom, även om jag aldrig sa att jag älskade honom eller kände mig kär, det kändes som att ifall jag skulle säga det så skulle våran relation som vi hade ta slut. Ord kan förändra nästan allting och jag ville inte att han skulle bli som alla andra för mig, för han hade alltid varit speciell. Vi bestämde oss i alla fall för att troförlova oss, om ingen av oss var gifta inom tio år så skulle vi gifta oss med varandra. Nu hade jag i o för sig redan en sån deal, med min bögkompis Robbin och med en kille som hette Pontus. Vi skulle gifta oss med varandra om vi inte var gifta när vi var trettio. Men jag trodde att Robbin skulle nog vara gift och Pontus och jag skulle säkert inte ha någon kontakt.
Den här killen var den rätta att ha en sån här deal med.
Vi gjorde även en deal på att skaffa barn, inom en snarare framtid om vi båda var singlar, herregud, nu vet inte jag hur seriöst jag ska ta det här men det känns väldigt bra och korkat. Min tonårs kärlek vill ha ett giftemål med mig om tio år, konstigt egentligen att drömmen finns där rakt framför mig. Även om det är väldigt långt kvar....
